01 augusti 2017

Samma plats. Ett år senare.

Nästan på dagen (tio dagar hit eller dit) ett år senare. På exakt samma ställe. Av en slump och delvist resultat av mitt omtalade, icke existerande lokalsinne.

Jag sitter här, på detta café, pga liknande omständigheter som senaste år. Vissa saker är dock värre medans andra är bättre. Jag sitter här för att jag är i behov av ett jobb, liksom sist. För ett år sedan hade jag dock valmöjligheter, nu har jag ingenting.

Jobbet som jag beslöt mig för senaste höst visade sig vara en lyckträff samtidigt som det ibland var ett rent helvete. Som väl de flesta arbetsplatser är. Tacksam är jag i alla fall över att jag träffat och fått jobba med Marika. En kollega som blev en vän som dragit med mig ut på det ena och det andra under året. En vän att dela händelser och tankar om jobbet med, när allt inte var så bra där som det borde. En vän att fortsätta umgås med efter att det jobbet tog slut. Tacksam är jag för det. Tacksam är jag också över de barn jag lärt känna samt de föräldrar jag har haft turen att träffa. Tacksam är jag även för den respons jag fick av många föräldrar när det sent om sider blev klart att jag inte skulle fortsätta jobba kvar. De fightades för mig vilket betydde mer för mig än jag tror att de kan förstå. Sen är jag självklart tacksam över flera kollegor som fått mig att skratta, må bra och trivas under året. Och tacksam över de som stod på min sida de sista veckorna när så mycket var så fel.

Under året som gått har jag varit trött rätt ofta. Min egen slutsats är för att det är tungt att börja ett nytt liv i en ny stad. Tungt att börja på nytt jobb med nya rutiner. Tungt att jobba längre dagar än tidigare. Tungt att öka sin jobbväg från 7 till 37minuter. Tungt att inte vara hemhemma med allt det vanliga. Tungt att inte få JKGa.
Men våren var bättre. Jag var lite piggare. Trivdes med vårvädret utan att helt och hållet drabbas av den årliga vårtröttheten. Jag började träna lite mer än på hösten. Jag blev lite mer mig själv.

Under året som gått har jag varit så otroligt tacksam över att ha min bror och hans flickvän i samma stad. Och inte bara det, ha dem endast 1km från var vi bor. Tacksam över att de velat umgås så mycket med oss. Tacksam över att de dragit med inte bara mig utan hjärtat också på träningspass (klättring). Tacksam över att de utan att blinka ställt upp och varit kattvakter när vi varit borta. Tacksam över att de finns i våra liv.

Under året som gått har vi planerat bröllop. Bjudit in släkt och vänner. Bokat festlokal. Bokat mat. Köpt kostym. Prova klänning. Fixat programblad. Beställt ballonger. Köpt gästbok. Lånat tallrikar. Lånat vinglas. Beställt tårta. Planerat. Funderat. Kämpat. Dragit ut på saker. Småstressat. Fixat. Donat. Planerat. Boka. Och hållit på.
Men vilken dag vi fick!
Den första juli tvåtusensjutton.
Den enda riktigt varma, soliga, sommardagen under julimånad.
Jag är så otroligt tacksam över all hjälp vi fick med att skruva ihop bord. Bära bord. Pyssla ljuslyktor. Duka. Vika programblad. Fylla godispåsar. Pynta. Planera bufféborden. Hämta bröllopsgäster från flygfält och tågstation. Låna ihop allt från bestick till dukar och pysselsaker till barnbordet.
Jag är tacksam över de vänner som ställde upp som brudtärnor, bestmen och toastmasters.
Tacksam över alla de som fixat ihop program för oss på vår stora dag. Tacksam över solosången i kyrkan och musiken på bröllopsfesten. Tacksam över att jag sista natten innan bröllopet fick umgås med mina fina tärnor.
Tacksam över att jag fick gifta mig med min bästa vän. Mitt hjärta. Viktor.

Så, varför sitter jag på exakt samma ställe som för ett år sedan? Inte bara samma café utan exakt samma soffplats vid samma bord.

Igår försökte jag mig på att förena nytta med nöje. Tog datorn med mig till Hagaparken. Tänkte att jag kan sola samtidigt som jag söker jobb. Gick sådär. Skrev en lista på saker jag borde göra. Öppnade en massa flikar på jobb som såg okej ut. Och läste tusen saker om hur en ska skriva ett personligt brev för att locka en arbetsgivares intresse.

Idag beslöt jag mig för att googla fram trevliga caféer var det är helt okej att sitta en evighet och jobba trots att du bara dricker en kaffe eller två. Hittade en handfull alternativ och beslöt mig för ett av dem samtidigt som jag gick ut genom dörren där hemma. När jag väl var framme, eller nästa framme, insåg jag att caféet jag var påväg till låg inne i en byggnad och inte ute vid gatan. Byggnaden såg lite för fancyig ut för att jag ville gå in där med mina smutsiga skor och annars väldigt casual kläder. Visste att jag gått förbi ett Espresso House hundra meter tidigare så vände på klacken, gick in och insåg att jag varit här tidigare. För ett år sedan.
Skulle någon ha frågat mig var jag var då för ett år sedan skulle jag inte haft en blåblek aning. Förutom att jag visste att jag varit på ett Espresso House. Men det finns ju några såna här. Men nu vet jag. Nästa iaf.

Innan jag gick hemifrån idag så tänkte jag att kanske, kanske jag skulle börja skriva nått lite oftare. Det är onödigt att sätta för höga mål eftersom jag ju mig inte kommer mig för då. Men tänk om jag kanske skulle försöka komma mig för sisådär en  gång i månaden. Kanske.

1 kommentar:

  1. Ja! Fortsätt blogga! Och lycka till med jobbsökandet! :)

    SvaraRadera