19 november 2017

Hösten som försvann

Hur är det möjligt att oktober flög förbi så snabbt? Och hur är det möjligt att vi redan passerat halva november? Dessa gråa trista evighetslånga tråkmånaderna är snart förbi. När hände det? Hösten bara flyger förbi utan att jag hinner med.

Men det blir väl så när jobbet flyter på och många helger är planerade med det ena och det andra.

Vi har hunnit inflyttningsfesta hos Lisa och Tem, gå på boxningsgala, kryssa till Åbo för att festa in  Mattis och Moas gemensamma hem, ha Kaitfors på besök, vara en helg hemhemma i Jeppis, ha en hel hög med spelkvällar både med Lisa och Tem och Nici och Alina, upptäcka nya caféer i hemkvarteren och bara sitta hemma i soffan och inte göra nått alls.
Och detta är bara helgerna. Livet alltså. Det är ju ändå rätt bra.

Mina heliga zumba-tisdagar har fått ge vika för migrän, stand up, kurser och naprapatbesök. Men snart ska jag vara igång med det igen. Mitt försök till att börja yoga går sådär. Har inga bra orsaker varför jag inte har släpat mig till Little Peace på antingen måndagar, onsdagar eller torsdagar. Har bara inte kommit mig för. Tyvärr. För det är fantastiskt tungt, svettigt och rogivande. Min kropp trenger yoga. Egentligen. Borde skärpa mig. Och borde se Skam igen.

Stockholmsvädret jobbar på att gå mot kallare tider med det går trögt. Jag längtar efter snö och vintervita vägar, men det lär jag väl vänta på förgäves. Lite frost vissa mornar och blåst som får det att kännas som många, många minusgrader är väl allt jag får klara mig med.
Min cykel har fått på sina vintertassar och dessutom nya bromsklossar (eller vad det nu var som byttes) så jag är definitivt redo för snö.

Julen är jag inte helt redo för. Hela Mall of Scandinavia (var jag sitter nu just) skriker ut att julen är på kommande, på jobbet övas en del julsånger och jag har faktiskt köpt några julklappar redan (kanske är det detta år jag inte springer runt som en galning 23.12 för att köpa de sista klapparna) men ändå är det nått som skaver. Det som skaver är att jag kommer fira jul i Jeppis medan mamma, pappa och Nici kommer fira jul i Solna. Jag ville fira jul med hjärtat, han ville absolut hemhem, Nici bestämde att han inte ville resa i julstressen (som han gjort sen 2005 då han började studera i Åbo) och mamma och pappa beslöt sig i nått skede att också fira jul i Solna. Så nu är det som det är och jag som troligtvis bryr mig mest fick inte som jag ville. Inte för att jag påpekat det så högt, för vuxna mänskor bör ju få göra som de vill.

Butikerna här har öppet en timme till. Kanske hinner jag hitta en julklapp till innan vi traskar hemåt längs de snöfria, kalla vägarna. Men först ska jag se om jag hittar en någorlunda billig resa hemhem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar