Tacksamheten utan gränser

Ett inlägg om året. Ja, det är väl rätt passande för den late.

Vilket fantastiskt bra år (från förra hösten) det varit med allt från mera arbetstimmar/dag vid Lagmans, en ny kollega som var GULD, en massa JKG, en hel del nattklubbsnätter bakom bardisken, tre Stockholmsresor (en var jag lämnade av hjärtat som fått jobb där), danssaga, ovärderliga cykelturer hem från idrottsgården med bästaste Jenkki, ett frieri, en snowboarddagsresa, besök från Sverige av två älskade uppies, FSG festival i Kristinestad, lite (men alldeles för lite) ridning, Jakobs Dagar, två möhippor, ett bröllop (ett på kommande) och nu som allra senaste en flytt till Stockholm.

Jag är så otroligt tacksam över så mycket som har hänt det senaste året och i och med det så var det inte bara roligt utan också vemodigt att säga hejdå till barndomsstaden och allt vad den hör till.
Förutom familjen, lägenheten och vänner är det så mycket i vardagen en tar för givet som jag, med facit i hand, kommer att sakna. Vardagen, är det inte den som trots allt är bäst?

Men nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv och en ny vardag får ta form. Förutom att få ordning på flyttkaoset som ännu äger rum i vår lägenhet (ett stort klädskåp behövs akut) blir steg ett att hitta ett jobb. En vecka som arbetslös räcker. Jag blir galen om jag ska fortsätta göra ingenting. Sen borde jag hitta ett substitut till JKG. Inget kommer ju klå vänskapen och stämningen i JKG-familjen, men något måste jag ju göra.

Mitt CV ska slipas på och ett personligt brev ska skrivas. Förhoppningsvis har jag jobb snart. Riktigt snart. Nu just är siktet inställt på dagisjobb. Och så får jag hoppas på att mina fördomar om barn (och föräldrar) i Stockholm och Sverige överlag inte stämmer.

Kom och hälsa på oss! Vi har ett stort vardagsrum man kan bo i.