Trött, på riktigt.

I helgen satt det mesta i ett. Har ingen aning om vad som skedde från det att jag kom från skolan till att grabbarna (som tydligen bor här typ lika mycket som jag) kom hit för att kolla hockey, vet iaf att jag satt mig i soffan med en öl, blev uppringd av Jaska, hoppade i jobbkläderna och sprang till jobbet. Hejdå lugna tidiga kväll.
Lördagen var en bra, riktigt bra dag! Jag och mami packade in oss i bilen, efter att jag sovit några timmar efter jobbet, och körde iväg till Seinäjoki var tamtadam Up with People var. Ingen kan förstå lyckan jag kände när jag fick träffa vänner jag inte sett på ett år eller den känslan jag hade under showen när jag hela tiden satt med glädjetårar i ögonen och sjöng minst lika mycket som de på scenen. Att jag sedan hann vara med och riva scenen en liten stund förgyllde dagen lite extra!

Hann just och just hem för att byta kläder och så var det jobb igen. Lördagsnatten var första natten jag var riktigt trött i jobbet. Trött riktigt på riktigt. Jag mådde illa av trötthet och visste knappt vad jag gjorde.

På söndagen sov jag istället för att vara på de dansträningar jag borde ha varit på.
Jag var inte dödssjuk, men dödstrött. Någonstans finns ju en gräns för hur mycket man orkar och jag nådde min gräns.

Snart ska det väl firas, med skumpa, att hjärtat får ta emot den vita mössan om ett par veckor. Hurra för studenten min!