Here we go again.

Jag har länge känt att det är något som fattas i min vardag och för rätt länge sedan kommit fram till att detta tomrum nog berott på blogguppehållet, so here we go again.

Trots att jag är tvångsflexibel, arbetslös och borde plugga finska jobbar jag nästan varje dag. Jag kommer nog aldrig att bli dagistant men trivs riktigt bra att hoppa in som vikarie. Vissa dagar är det kanske lite väl mycket tjatande, snörvlande och skrikande men det är oftast glömt och förlåtet redan innan man är på väg hemåt. En av de bästa sakerna på dagen är när dom rara barnen ska hem, inte bara för det att man vet att jobbdagen lider mot sitt slut, utan för lyckan som lyser i ögonen på barnen när de ser mamma eller pappa komma traskande över dagisgården. Helt fantastiskt vad glada de blir varje dag när föräldrarna kommer, med öppna armar springer de oftast rakt i famnen på mamma/pappa.
Idag har jag varit personlig assistent åt en av de rara barnen. Intressant! Ska vara det imorgon också innan jag snabbt ska hem, käka nått, byta kläder och hoppa i bilen mot Vasa och teater med tjejerna.