Plask

Igen en gång sitter jag här och skjuter jag fram måsten mer än jag borde. Betydligt mer än jag borde. Samtidigt som jag med ett axelryck tänker "men det är ju sådan jag är" växer ångesten över de måsten jag borde ta itu med. Finska. Sommarjobb. Jobb. Studier från hösten? Boka resa. Organisera vad jag ska göra var, hur och när i Bryssel.

Ikväll ska jag dansa. Uppträda. Uppträda med ett program jag inte kan. Låter lovande, huh? Kommer ha ca. 1h på mig att träna innan vi ska upp på scen. Får försöka köra det på någon sorts talang.

Eftersom att det inte blir dansträningar ikväll p.g.a. uppträdandet och på promenad går jag inte i denna kyla så har jag tänkt ta mig till simhallen och simma ett par längder. Sen tänker jag sitta i bastun i en halv evighet i hopp om att min onda nacke skulle ge med sig lite.

Och bara för att jag igår nynnade på denna låt hela dagen

Oh, pretty pretty please, don't you ever ever feel
Like you're less than fuckin' perfect
Pretty pretty please, if you ever ever feel like you're nothing
You're fuckin' perfect to me