Nej, jag vill sova tills alarmet ringer!

Idag var morgonen då jag inte väcktes en, två eller tre utan fyra gånger före jag egentligen skulle upp.
Gång ett. Var visserligen jag själv som valde att ha klockan att ringa då för att skicka iväg ett sms till hjärtat för att höra att skjutsandet säkert ordnade sig. Så, första gången var mitt eget fel. Hade meddelande färdigskrivet på telefonen så det var bara att klicka iväg det, vänta på svar och sedan fortsätta sova. Gick snabbt.
Gång två. Ett samtal från en nummer. Yrvaken harklar jag mig och svarar. De ringde från dagis och frågade om jag kunde komma och jobba.
"Hej det är B. Kan du komma och jobba idag, AM är sjuk."
"Jo, säkert men kan inte komma förrän 10, efter att jag varit till naprapat"
"Det är okej. Du slutar 1 och får kort da.. vänta, nu säger dom här att du inte behöver komma heller N kan hoppa in. Du får fortsätta sova"
Tack så hemskt mycket för att du ringde kvart före 8 och väckte mig för att berätta att jag ska och sen inte ska jobba.
Gång tre. Alarmet på pappas telefon ringer. Det gör det troligtvis alla mornar utan min vetskap men just idag (eller egentligen igår) hade han glömt telefonen i badrummet vilket gjorde att det tog en halv evighet för honom att stänga av det. Resultat: Även jag vaknade.
Gång fyra. Mamma kommer in i rummet." Kanske du skulle stiga upp nu så du inte försenar dig till naprapaten.
NEJ, JAG VILL SOVA TILLS ALARMET RINGER!
Hon lämnade upp dörren till mitt rum och började där efter koka kaffe samt plocka ur diskmaskinen. Jag sov inge mer.

Kom hem från naprapaten, tänkte att jag skulle ta en powernap innan jag börjar strida med finskaläsningen. Jag sov 3,5h. Sömnskuld?