Så långt borta

Min bloggmotivation försvann någon gång i samband med flytten.
Varje dag tänker jag på något jag ska blogga om och varje dag så har jag en anledning till att inte blogga. Lite beror det såklart på att det är rätt sällan jag sätter mig framför datorn nu för tiden och sätter jag mig här så är det någon som sitter i soffan bakom mig och jag bara inte kan skriva något när någon sitter bakom mig.

Inatt blev jag väckt av hjärtat.
Han: Si här! (Ritar ett streck med fingret på lakanet mellan våra kuddar.
Jag: Vadå?
H: Men sir du int?
J: Nä? Va e de?
H: (Olyckligt) Men vi e ju så långt ifrån varann.
J: (Lite småargt) Men flytt närmare då o väck int mig!

Såhär med facit i hand var det ju lite sött. Då just var jag mest stressad över att han väckt mig, speciellt när han knappt var vaken själv och somnade om så fort han lade huvudet på kudden. Idag fick jag påminna honom om hans nattliga funderingar.