Det är mycket nu.

Det är lite mycket nu just. Lite för mycket.
Jag har fortfarande inte en enda möbel i Vörå-lägenheten och jag har varken tid att köpa eller föra dit något för den delen. Lägenheten borde städas och göras beboelig men det har jag inte heller tid för. Imorgon jobbar jag på dagis och på lördagen ska jag servera på ett bröllop. På söndagen borde allt egentligen vara färdigt eftersom att jag börjar skolan på måndagen. Två nätter till hemma i Jakobstad och så ska jag börja bo i Vörå.
Skola ja. Där kommer nästa ångestmoment. Samtidigt som jag ser fram emot att börja studera så mår jag illa av tanken på skola. Tänk om jag misslyckas igen. Tänk om jag inte kommer ut från denna skola heller. Har hört att det är rätt mycket att plugga.

Att ha fammo som ligger på sjukhus ett steg från döden kan jag inte påstå att drar ner på tankarna och stressen. Varför blev hon så dålig nu när jag har annat jag borde fokusera på?

Allt funderande över det ena och det andra gör att jag hela tiden trippar på gränsen att bryta ihop. Minsta lilla motgång känns övermäktig och helst skulle jag bara fly från allting.
Int konstigt att jag gnisslar tänder på nätterna.

Ge mig styrka. Och lite extra tid.
Tack!