15 juli 2011

And then there was silence

Det är inte det att jag inte vill eller kan argumentera. Den är det att jag alltid gråter när argumentering uppstår och jag hatar att gråta framför andra så då är det lika bra att vara tyst. Och trots att jag gillar att prata kan jag vara tyst länge om det behövs. Jättelänge.

Förövrigt gick kvällens koreografiplanering med Ina lättare än jag trodde. Vi hade liknande idéer och jag fick mer eller mindre fria händer. Jag hoppas det blir bra och att alla blir nöjda och glada.

Nu läggdags, bok och så sömn.

Gonatt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar