Bryt ihop och kom igen

En viss bilskolelärare sade en gång åt mig "Man ska aldrig köra bil om man är på riktigt dåligt humör men inte heller riktigt bra humör eftersom att man då ofta kör hårdare än man egentligen tänk sig."
Den bilskoleläararen visste nog vad han pratade om.

Blev på riktigt taskigt humör nu ikväll. Hatade det mesta och de flesta, egentligen allt och alla. (Ta det inte personligt) Fick en känsla av att jag måste bort. Ville inte vara hemma. Ville inte träffa någon. Vill inte prata med någon. Ville bara bort.
Drog på mig ett par yllesockor, en extra långärmad jumper, packade ner datorn i en väska och körde iväg. Bort. Höjde musiken tills den var lite för högt på. Var totalt fartblind och ville bara komma bort. Visst brukar jag köra hårt annars också men jag brukar alltid ha koll på hur hårt jag kör. Idag hade jag inte det. Insåg helt plötsligt att jag nog medelhastigheten runt 100km/h trots att jag körde längs den slingriga vägen ut mot Pörkenäs. Får väl tacka min lyckliga stjärna att jag kört vägen så många gånger förr att jag borde kunna alla svängar hit och dit rätt bra.
Ute vid Pörkenäs gick jag ut på klipporna, lyssnade till fågelsång och vågorna, såg solnedgången och skrev. När jag fyllt två sidor med tankar kändes det lite bättre. När jag efter en dryg halv timme var genomfrusen, datorn började ta illa upp av kölden (tror jag iaf, den blev långsam..) och jag kände att jag lugnat ner mig lite, hoppade jag bilen igen, körde Socklotvägen hem bara för att köra lite till. Ringde V. körde till hans och därifrån till stan var resten av kvällen spenderades.

Någon har nångång sagt i stil med att det ibland bara är att bryta ihop och komma igen. Var väl något sånt jag gjorde idag. Bröt ihop och kom igen. Hoppas att mitt taskiga humör hålls borta nu.

Jag hoppas verkligen att ingen fick för sig att det var ett det-är-synd-om-mig-inlägg, alternativt tyck-synd-om-mig-inlägg för det var det inte. Det var ett helt vanligt inlägg med lite tankar och eftersom att jag inte har som vana att tycka om tyck-synd-om-mig-personer så vill jag inte vara en sån själv.

Tack och Gonatt.