Nattliga tankar om bl.a. vänskap

När jag för sisådär 1½h sedan kröp ner under täcket hade jag faktiskt tänkt lägga ifrån mig datorn för att börja sova. Gick väl sådär. Började istället läsa gamla blogginlägg som jag skrev på gamla bloggen, ninatestarblogga. Egentligen hade jag bara tänkt söka upp ett inlägg jag trodde veta vad det stod i men läste en massa annat också. Vad jag sökte var ett inlägg var jag skrev om hur usel jag är på att dela med mig av saker. "Dela med mig" som i berätta saker om mig själv, öppna mig. Tyvärr var det inte ner skrivet på det sättet jag trodde mig komma ihåg att det var. Hade tänkt göra en tillbakablick för att konstatera att så här tycker jag fortfarande och sedan gå över till att fundera lite över att ta och ge kritik och hur svårt det kan vara och avsluta med några välformulerade tankar om vänskap.

Men eftersom att det inte var skrivet som jag trodde, vet egentligen inte riktigt hur jag trodde det var, så får jag försöka formulera mig fritt utan tillbakablick..
Jag har alltid varit dålig på att berätta åt folk vad jag tycker, tänker och känner. Varit rädd för att öppna mig för mycket, varit rädd för att släppa folk nära inpå. En orsak är nog för att jag är rätt överkänslig och gråter så fort något är jobbig och jag gillar verkligen inte att gråta så att andra ser det. En annan sak jag alltid varit dålig på, är dålig på och säkert alltid kommer vara dålig på är kritik. Jag är usel på att ta emot kritik, spelar ingen roll om den är bra eller dålig. Är den bra blir jag rörd och gråter är den dålig tar jag illa upp och gråter. Jag kan inte heller ge kritik - på ett bra sätt. Tror det har att göra med att jag har svårt med att dela med mig av vad jag tänker och känner. Att ge bra kritik är iaf lättare. Att säga att någon är duktig på något är lättare än att på rätt sätt säga att någon inte gjort så bra ifrån sig. Säger man saker som kanske låter hårdare och mer elaka än man tänkt sig så får sällan någon för sig att fråga upp något och på det sättet delar man med sig så lite av sina tankar som möjligt. Men då finns också risken att man sårar någon vilket i mitt fall aldrig är tanken. Tycker verkligen inte om att såra någon! (vem gör det?)

Förr eller senare kommer man dock till en punkt när man måste förklara sig och saker måste redas upp. Oftast är det väl bättre om det sker förr än senare. Ikväll blev en sån kväll och nånting säger mig att det var närmare senare än förr.. Tur för mig gick det via en chatt. Då behöver man inte se den andra personens reaktioner på vad man sagt och denne ser inte hur man själv reagerar, dessutom kan man skriva vad man tänkt säga och sedan ångra sig (om man inte skickat iväg det såklart) och skriva om det och så kan man fly en stund och bara lämna allt en stund. Pratar man med någon face to face så kan man inte bra springa iväg en stund..

Trots att gräl inte är roliga tror jag att om man ska vara riktigt, riktigt bra kompis med någon så måste man gräla nu som då. Man måste kunna ha olika åsikter, säga vad man tycker, ta och ge kritik, vara sura, tvära, arga och ledsna på varann men viktigast av allt man måste kunna förlåta varann! Kan man reda upp saker och sedan förlåta varann så kommer vänskapen långt.

Ska avsluta med att vara sådär lagom krystad och klyschig och klistra in några ordspråk jag hittat och tyckte passar.

Världen behöver mer, mycket mer av verklig vänskap.
-Okänd

Behåll inga andra vänner än dem du närsomhelst har mod att bli ovän med.
-Gustaf Lindborg

Vänskap är oändligt mycket bättre än vänlighet.
- Marcus Tullius Ciero

Öppen bekännelse gör själen gott.
- Danskt ordspråk